Som sagt för att klara av att ha fysiskt ont en längre tid så krävs det nästan det omöjliga av oss människor. Nu är egentligen inte det här en blogg om psykisk smärta, men människokroppen är ju en komplex konstruktion så självfallet så blir det från och med nu även en del inslag av vardagspsykiatri. Kanske kan "vardagspsykiatri" vara en del till även ett bättre fysiskt välbefinnande, jag tror det. Först ut vill jag presentera en bok,förlagets egen beskrivning. Med utgångspunkt från sina vardagsfilosofiska betraktelser i radions »Tankar för dagen« bjuder Patricia Tudor-Sandahl på funderingar om hur människor lever och hur vi egentligen skulle kunna leva om vi bara vågade. Tänk hur ofta vi skjuter upp saker vi vill göra och i stället gör sådant vi kanske inte alls har lust med. Patricia Tudor-Sandahl håller upp en spegel framför oss där vi kan se att våra tillkortakommanden kanske inte är så farliga som vi ibland tror och låter oss hindras av. Tittar vi efter riktigt noga kan vi också se alla våra förtjänster och möjligheter. Det är dags att våga överraska inte bara andra utan framför allt oss själva.Handfast, stödjande och inspirerande råder Patricia Tudor-Sandahl oss att leva i nuet, att våga brinna och känna livsruset. Det är tid för förändring.
Vill du ha mer vardagspsykolig till livs gå då in på Svenska Dagbladets Nätsida där finns en artikel serie, som heter: Fråga psykologen!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson som önskar trevlig helg!
PS: Mer om psykiskt välbefinnande, artikel i Svenska Dagbladet om den psykiska påfrestningen att ha cancer/blivit botat, men ha ångest och rädsla för att sjukdomen ska komma tillbaka.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_2960287.svd Boken hittar du bl a www.bokia.se
Du ser, jag tog mig hit trots klipp och klister!
SvaraRaderaKram
Flisan
Boken verkar riktigt intressant. Jag brukar också säga att psykiskt sjuka kan inte vara fysiskt sjuka. Då menar jag att idag verkar det mer vanligt att man skriver antidepressiva mediciner för alla möjliga besvär. Allt oftare får man höra att folk inte blir trodda, utan de har bara "inbillat" sig. Sedan är det vanligt att när det väl blir bekräftat att det "var något" så visar det sig vara för sent. Så ibland kan man få den känslan att "sjukvården" delar människan i tre delar: den fysiska, den psykiska och tänder. Och någon samspel mellan dessa delar verkar inte vara bekräftat än så här in på 2000-talet...
SvaraRaderaHa det gott!!!
Kramkram:)
Egentligen är det ju alldeles självklart att om man har fysisk smärta blir man trött och ledsen och nedstämd. Det kan ju vara svårt att acceptera att man inte kan göra allt man gjorde innan sjukdomen "slog till".
SvaraRaderaNär man då till råga på allt inte blir trodd av läkare och f-kassa är det väldigt lätt att halka ner i en depression...
En hel del sjukskrivningar och förtidspensioner skulle antagligen kunna undvikas, alternativt bli kortare, om den som är sjuk blev tagen på allvar och, framför allt, blev trodd på!
Och nog hänger hela människan ihop; det känns då så i alla fall :-)! Konstigt att inte sjukvården tycker likadant; undras hur "dom som bestämmer" är skapta?!
Trevlig helg!!!
/J
Vad ska man säga, för att orka vara sjuk måste man vara frisk, eller något liknande...
SvaraRaderaAtt bli sjuk eller skada sig och inte kunna göra allt det man kunde förut/allt som alla andra kan är väldigt påfrestande psykiskt och min egen erfarenhet av det är att man inte får någon hjälp alls, vare sig av läkare, arbetsförmedling eller försäkringskassan. Istället får man kämpa för att bevisa att man är sjuk, att man inte klarar allt det som man gjort förut och hela tiden blir man ifrågasatt ifall man verkligen inte klarar av det man gjorde tidigare. För mig tog det många år att acceptera att jag blivit handikappad, kanske hade jag kunnat acceptera det tidigare och gått vidare i livet fortare ifall jag fått proffesionell hjälp.
Ha det bra
Hej
SvaraRaderaLägger den här som länk från min blogg...
Kram Pys
Nu är jag här. En bra blogg du har skapat. Det är bra att du tar med psykologiska aspekter och psykiska åkommor. Jag tror att oberoende vilken sjukdom man har så kan det psykiska, alltså tankar, rädsla, oro och ångest vara det värsta. Förutom smärtan förstås om man har ont.
SvaraRaderaDu ska ha heder för att du är så mänskilg.
Kramar
Hej!!!
SvaraRaderaSåg din blogg på vimmelmammans sida å tog mig en titt....
Handlar bloggen om cancer elr generellt om smärta, för dt är den fysiska, psykiska smärtan jag är intresserad av att läsa;0)
Jag lider av konstant värk i nacken, whiplash,kronisk lumbago osv...
Jag har eft snart 13år blivit en trött, gnällig ,stundvis återkommande deppig,trist, alldrig genuint glad 2 barns mor, Mina barn får det gå runt stundvis, men allra mäst är ja ledsen över den människa jag blivit...trist som satan ock med en j---la värk
Hur gör man finns dt nån smidig lösning? på nån timme hahaha
Trevlig blogg ds
//Tilly