måndag 3 november 2008

Ännu en gång....

....blir jag påmind om varför det behövs en ny smärtförening, det finns mycket därute som behövs förbättras. I fredags blev min fru akut dålig igen, smärtan tog överhanden och gick inte att få bukt med vanlig medicinering. Vanlig medicinering är nog inte det rätta ordet, de flesta friska skulle dö av de morfindoser som min hustru behöver när det är som värst. Ja, ambulans tillkallades och det gick ganska fort för den att ta sig hem till oss. Pga dosen morfin som getts i hemmet vågande ansvarig ambulanssjukvårdare inte att ge mer morfin och efter telefon kontakt med akuten så bedömdes det att inte ge mer, helt okej tycker jag, men sedan dök den första komplikationen upp, slängarna till lustgasen var klämda och gick inte att få loss? Jag är mycket bilintresserad ska tilläggas och detta ambulansfordon hade sett sina bästa dagar. Resan till akuten blev fruktansvärd 2 mil till sjukhuset och allahelgonledighets köerna hade börjat korka igen Stockholm. Läkaren tyckte sedan utan att ha läst tidigare journalanteckning om att min fru behöver normalt vara inneliggandes i 2-3 veckor för att plana ut smärttoppen, att nu kunde vi åka hem? Ja, som sagt i skrivandet stund så ligger hon fortfarande kvar och får morfinsprutor regelbundet, ännu har ingen smärtspecialist tittat på henne 16.27 på eftermiddagen, kom in i Fredags alltså. Ortopeden som tittat på henne tycker att nu är det dags att åka hem, det verkar vara ishiasnerven som ger de kraftiga smärtorna, vila och medicinering ordinerat, mycket intressant för är det något min fru gjort så är det vilat, medicinerat, sjukgymnastik, operationer osv. Adekvat smärtsjukvård ar det som behövs och det är något som många kan vittna om inte riktigt fungerar. Det som är lite sorgligt just nu tycker jag att många inte vågar skriva om sin situation eller i många fall inte riktigt orkar, där har smärtföreningen Järnsaxen en av sina huvuduppgifter. Jag har meilat till ett hundra tal olika personer som figurerar på olika smärtsajter och responsens har var enorm tycker jag, bara i helgen 71 meil, har svarat på alla, tur att min fru är inlagd på sjukhus, ler för mig själv vid datorn Peter Olofsson.

1 kommentar:

  1. Peter!
    Jag känner så med din fru! Och med dig också!

    Det händer mig 1-3 gånger per år att jag får åka in med ambulans för totalt smärtgenombrott och då kan jag inte heller kissa, så kan kan ana lite av vad hon går igenom.
    Jag brukar vårdas och mobliseras på ortopedavdelning 7-10 dagar. Sen har jag hjälpmedel och trygghetslarm hemma.

    Jag har tack och lov goda erfarenheter av en smärtvård som fungerar men det finns alltid saker som kan bli bättre.

    Men det som din fru varit med om, och många med henne, finns det ingen som helst ursäkt för! Det tyder på okunskap och ett oengegemang som är rent skamligt!
    Jag blir mörkrädd när jag läser läkarens bedömning utan att ens ha tittat i journalen!?

    En adekvat smärtbehandling ska vara en självklarhet i vårt moderna samhälle, och resurserna finns, men kunskapsbristerna är stora.

    Du har verkligen rätt att smärtföreningen behövs! Alla orkar inte "slåss" och dom lider ännu mer än nödvändigt.
    En viktig uppgift att stödja människor och få smärtproblematiken att bli tydlig och tagen på allvar!

    Heder åt dig som svarar människor och kämpar på som du gör!
    Kram till dig och hustrun!
    Kristina

    SvaraRadera