torsdag 20 november 2008

Varför dog mammutarna ut....?

Ja, varför dog mammutarna ut? Jo, det fanns inga papputar! Okej, jag vet att den var dålig men om den fick en enda människa som läser detta att dra på smilbanden så lyckades jag. I tidningen idag (svenska dagbladet) så berättas det att nu har man i princip återskapat mammutens dna och skulle kunna klona ett embryo och på så vis teoretisk kunna återskapa mammuten. Ja visst det vore väl trevligt men var skulle de bo då, vi har verkligen lite trångt i skogarna, det finns för mycket varg och björn tycker en del. Många är också upprörda över hundbajs på trottoarerna, en hund väger i genomsnit 12 kilo och gör då en ganska liten hög. När mummutarna gör sitt intåg så........ja, tänk efter själv, då är det inte fråga om en lite skit på skorna.
Jag får hoppas att det här inlägget inte gör att vi förlorar medlemmar i Jernsaxen, men som jag sagt tidigare och säger igen vi måste bli en förening med högt till tak, även personer med min humor är välkomna, hoppas jag (ler). Nej skämt och sido, det forskas på mycket saker här i världen som kanske är onödigt, säkert spännande för dem som håller på men visst kunde det läggas ännu mera "krut" på smärtforskningen exempelvis. Vänd händer mera i världen att förundra sig över då, jo, en astronaut har tappat sin verktygslåda i rymden, ursäkta mig ett flermiljard program och man tappar sin verktygslåda som svävar bort i tyngdlösheten, hur i hel..... En ståltråd med två karbinhagar på så är det fixat, hej NASA ring Jernsaxen från och med idag har vi inte bara smärtlindring och kompisskap på programmet vi har nu en underförening som heter Tankesmedjan Jernsaxen en helt gratis tjänst på nätet.
Fast egentligen så är det underbart just det här med den tappade verktygslådan, det är sådant som det innebär att vara människa, man får ha det i åtanke ibland, när allt ska vara på topp och så strukturerat.
Till lite allvarligare saker Svenska dagbladet (wwws.svd.se) har idag en artikel om dödshjälp klinikerna i Schweiz, en, undersökning har visat att de är fler som tar livet av sig där under organiserade former som gör det pga livsleda än obotlig dödlig sjukdom. Tragisk tycker jag.
Nu "hoppar" jag lite i ämnesfrågan, men det finns en liten röd tråd i det hela, det här med leda. Personligen så har jag haft förmånen att under ett års tid fått arbeta med ett fantastikt material (går på antikskolan på Stockholm auktionsverk, länk kommer att finnas till höger i marginalen), möbler från 1700 och 1800 talet, klämt och kännt bokstavligen, kommit fantastika målningar och miljöer nära och det är jag oerhört glad över, många av föremålen kostar hundratusentalskroner ibland flera miljoner. Vi som går den här utbildningen är verkligen glada och har trivts tillsammans och våran " Fröken" är helt klart bäst. Jag har ju tidigare berättat om hur tvångssocial jag är så många kontakter har knutits under året, men spontat så kan jag säga att bland många av köparna till dessa unika och många gånger historiska föremål, så ärligt sagt så inte sprudlar det av livsglädje precis, nu är inte pengar allt men om man är långtidssjuk då är det verkligen det. Har fått många mail från människor som kommer att utförsäkras vid årsskiftet då de nya sjukförsäkringsreglerna slår med full kraft. Igår pratade jag med en man som nu ägde två Carl Larsson målningar, han var ledsen att hans aktieportfölj sjunkit så pass mycket att han inte trodde att han kunde hänga med på budgivning upp på några miljoner på en tredje Carl Larsson tavla. Visst var hans situation unik han hade tre döttrar och ville lämna efter sig en varsin tavla till dem, absolut en fin tanke, som jag på fullast allvar respekterar. Nej nu ska jag avsluta inlägget för idag Lilla Frun ska ha medicin och stödstrumpor på. Ha en bra dag vänner mvh Peter Olofsson

4 kommentarer:

  1. Hej!

    Det där med leda i tillvaron stämmer i alla fall in på mig! Jag har tråkigt!! Dessutom har jag under åren med sjukdom och smärta utvecklat en social fobi, så att bryta "tråkigheten" är inte lätt.
    Ja, det växer kastanjer i Söderhamnstrakten. Och även bok och ek. Planterade visserligen, inte i vilt tillstånd. Min pappa var trädgårdsmästare och han odlade sånt som inte skulle kunna gå här uppe. Bl a ett persikoträd utomhus, i skyddat läge. Så det är bara att testa, går det så är det bra, går det inte så har man i alla fall försökt.
    Många gånger önskar jag att jag bodde lite mer "centralt" i landet, här uppe finns inte mycket, vare sig i vård eller kontakter. Men flytt är inte aktuellt.
    Sitter nu och väntar på arbetsterapeuten, hon har nu ringt 2 ggr och skjutit på tiden hon ska komma. Det är aktuellt med en ramp till ytterdörren, jag orkar inte lyfta rollatorn så länge till. Tur nog så bor jag på bottenvåningen, skulle aldrig klara trappor.
    Nog med gnäll från mig!
    Hälsningar Lena

    SvaraRadera
  2. Ronny skulle ha suckat och sagt "typisk Göteborgshumor" om din inledning, om det var jag som hade sagt det ;)

    SvaraRadera
  3. Hej Lena L. Trevligt att du skriver en rad, det här med tristess är hemskt, under den förhållandevis korta tid som jag i princip inte kunde ta mig någonstans håll jag på att bli helt uttråkad, men jag ska inte klaga vi var två i alla fall, så när det blev för tråkigt så kunde vi alltid reta upp varandra, vi är två ganska hetlevrade personer som nu levt tillsammans i över 22 år så du blir det fart och fläkt. (ler). Trevligt med din Pappa som var trädgårdsmästare om jag skulle sätta mig på skolbänken!? så skulle det vara att utbilda mig till det, eller hortonom som en del skulle säga, personligen så tycker jag att mästaren i trädgården är en perfekt benämning, men fortsätt och gnäll nöjda människor har inte fört världen framåt. Vi hörs och ses på den här sidan, vill du skriva lite privatare så gå in på jernsaxen@live.se och ett tips till gå in på www.pockethexorna.blogspot.com där har min fru en liten blogg om böcker, du har säkert något trevligt tips att ge. Som sagt ta hand om dig och skriv igen när du har ork mvh Peter!

    SvaraRadera
  4. Va trevligt! Är det "arlövs Hanna" som tittar in hos Jernsaxen, klart du ska bli medlem, du har väl ont någonstans om inte så känn efter. Ska vara försiktig med mina dåliga skämt så jag inte skrämer bort de som hittar hit. Vill bara tala om för dem som läser dessa rader att Hanna är en god vän till mig som vet hur man gör livet trevligt för sina vänner som har det lite besvärligt. Lilla Frun har fått din mailadress men som sagt varit för dålig som du sett sista tiden, men nu är hon igång med sin blogg. Skriv in ett boktips där så blir hon glad, de kan ni andra läsare också göra www.pockethexorna.blogspot.com. Jag gillar ju att starta upp olika saker mitt nästa projekt får bli att alla som har det tråkigt får en egen Göteborgare till kontakt person, men bara de som kan mycket dåliga göteborgsvitsar(ler) Ses och hörs mvh Peter!

    SvaraRadera