tisdag 11 november 2008

Godmorgon världen...

...att hitta på en rubrik till dagens blogg kanske inte alltid är det lättaste, men som alltid så går jag på känslan, så det får bli godmorgon världen.Klockan är nu kvart över fem på morgonen när dessa rader börjar skrivas. Har redan varit uppe i över en timme och läst morgonens tidning. Att läsa en ny morgontidning är ett av de bästa jag vet att göra, problemet kommer när jag läst klart och vill disskutera allt som jag läst, det är då känslan kommer jag är arbetslös. Ja, arbetslös är jag inte riktigt men arbetsmarknadsstatestiken skulle säga att jag är det eftersom jag inte längre har någon anställning i någon form, men arbetslös är jag inte, har haft fullt upp sedan i fredagsmorse, därför har jag inte haft tid att skriva. Varför slog det mig just nu att jag inte har någon anställning? Jo, det bästa jag vetat under de 17 år jag arbetat på min "Lilla myndighet" är att komma till jobbet och träffa någon av mina kollegor som precis som jag älskar nyheter och diskuterat någon galen nyhet. Ywonne var du än är så måste jag hitta dig och prata om Erik Pensers nya bank. Han hade helsides annons idag, där han hälsar alla med en förmöghet välkommen, sånt "går jag igång på" för att citera allas våran Ernst.
Ja, vad har hänt sidan sist då? Ett hårt men trevligt arbete på hälsomässan har genomförts, har pratat med praktiskt taget alla utställare på mässan och berättat om den nya smärtföreningen, frågat om sponsring och andra former av samarbete, mycket givande måste jag säga. Annars var mässan som vanligt en salig blandning av det mesta och under ordet hälsa kan man få in mycket. Spännviden på utställare i år var allt från Karolinska institutets fina monter, mycket trevlig personal måste tilläggas, till en ny träningsform, jag har redan glömt vad den hette, men det går till på så sett att man dansar och gör rörelser ihop med en "strippstång" ja, jag vet att namnet låter konstigt men det är så det marknadsförs. Jag vet inte om det är någon träningsform för Jernsaxens medlemmar men jag har lovat att inte själv avisa någonting, det för medlemmarna avgöra. (ler lite för mig själv). Annars såg det mest på mässan ut som att man ska äta hälsochokladkakor så blir man frisk och gammal. Provsmakade alla sorter så jag tror att jag hoppar över allt med nötter i, alla fall fram till jul.
Nu till det viktigaste av allt, hur är det på Hustrufronten då? Jo, ett "litet" mirakel har hänt, vi får se hur länge det varar. P ga de mycket svåra smärtor som min fru hade under förra veckan då hon var inlagd för smärtlindring eller mobilsering som man säger så blev man tvungen att ta till en lite kraftigare metod för att dämpa det värsta. Blockad av nervbanor i ryggen är ingen nyhet, men läkarna har varit oense om metoden i min hustrus fall eftersom man vartit orolig för att metoden i värsta fall kan framkalla ännu värre besvär. Så under några dagar förra veckan så fick min fru ett narkospreparat i droppform under några dagar och bara det blev som balsam för ryggen. Det gick att röra vid ländryggshuden för första gången på 10 år, när sedan blockaden lagts i ryggen så kunde hon komma upp ur sjukhussängen och gå med ett gåbord. Hon är nu hemma igen. (resan gick bra för en gång skull, nu med Mercedesbuss som bårbuss den här gång, lite annan komfort en den gamla risiga Ford Transit som hon åkte med förra gången) Mycket morfin behövs fortfarande för att kunna röra sig, men läget är under kontroll i alla fall, och det är det viktigaste för oss nu. Hur länge blockaden sitter i vet inte ens smärtspecialisten allt från en vecka till ett halv år, men som vi alltid gjort sedan hon blev sjuk för 14 år sedan vi tar en dag itaget. Nej, nu ska jag avsluta för idag och börja planera för min dotters utvecklingssamtal, planerat har vi självklart redan gjort, men lite uppdatering från tidigare behövs. Hälsningar frår Peter.

3 kommentarer:

  1. Hoppas innerligt att blockaden ska hålla LÄNGE för hustrun!
    Otroligt att ni orkar!!!

    Många kramar

    SvaraRadera
  2. Håller "alla två" tummarna för er att det lindrar länge så hon får distans till sina smärtor. Till sist blir man så smärträdd att man upplever det som knappt finns - av rädsla för att det ska hugga till - och det gör att man spänner sig och förvärrar sitt utgångsläge ytterligare. Vilket livsöde ni fick! Funderar du ofta på hur det har påverkat er eller hinner du inte fundera alls?? Hur tror du eran värld sett ut om hon varit frisk - vad hade ni gjort idag, vad har ni lärt er och vad hoppas ni?
    Så klart behöver du inte svara om du inte vill men eftersom du känner att du vill diskutera så...vad kunde ha gjorts bättre vad är bra, vad är dåligt i ert fall?
    Sköt om er!
    Nonna

    SvaraRadera
  3. Peter!
    Glad att din hustru är hemma igen! Och som Charlotte och Nonna hoppas jag också att blockaderna sitter i länge!

    Nu kommer du att vara frisk och bli gammal efter att ha provsmakat alla hälsochokladerna :o)
    Och en "stripstång" kan säkert vara bra under vissa förutsättningar som att man kan stå, gå och snurra runt stången.. *L* Men det är klokt att inte avvisa något utan prövning!

    Gott att mässan var bra och att du hittade trevligt och seriöst folk att prata med! Jag hade gärna varit med om jag hade kunnat.

    Jag beundrar din "jernvilja" att gå ut och presentera Jernsaxen och prata för det du tycker är viktigt!

    Och det du tycker är viktigt sammanfaller väl för många av oss med kronisk smärta och våra anhöriga! Tack Peter!
    Kram Kristina

    SvaraRadera