Visar inlägg med etikett Du skall icke dräpa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Du skall icke dräpa. Visa alla inlägg

tisdag 16 december 2008

Farliga tider för "smärthandikappade"



Ja, jultider är farligt för alla som har lite svårt att röra sig, stressade och fartblindamedmänniskor överallt. Förra Julen när min fru åkte rulltrappa för första gången på flera år kom en man springade och trängde sig förbi henne och fick med sig ena kryckan, höll på att sluta i katastrof, med en kraftig tackling fick jag stopp på honom och på såvis rädda jag även "Lilla Frun" från att dras med i hans tjurrusning. Igår när vi var på en av barnens Julkonserter i Gustaf Vasa Kyrka så hände det igen, det som inte får hända, en man tränger sig när vi ska gå ut och "stämplar" Lilla Fruns fot. Min Kära hustru har lärt sig att försvara sig så när han sedan dessutom trycker sig förbi så får hann känna av en isdobbsbebrydd krycka, inte ens det stoppar denna man, hoppas han han njuta av den fina konserten, det gjorde vi i allafall. Pga denna man så är vi nu tillbaka på ruta ett, tilläggs Morfin tre gånger under natten, vi skulle egentligen göra ett besök för att röntga foten, men bara det är en procedur som inte "Lilla Frun" klara av just nu, så är det att vara smärthandikappad i en värld av människor som inte kan ta det lugnt och visa hänsyn. Var var "Jernsaxen" själv då när detta inträffade, jag försökte få folk att gå åt sidan så min "Lilla Fru" kan komma till bilen och lägga sig, stå/gå perioden är tidsbegränsad, stanna hemma aldrig!, så jag missade mannen som klev på och tryckte undan "Lilla Frun". Det måste i sin tur vara Guds försyn, för hade jag sett vad som hände så hade den här mannen tagit det lugnt idag och då menar jag verkligen "mycket" lugnt. "Lilla Frun" är ordentligt nedsmärtad nu och sover, vi får se vad som händer senare under dagen. Vid datorn idag är det inte Peter Olofsson utan en mycket arg Ulv "Jernsaxen" Rode som gör allt för att försöka vara en kristnad vikingahövdning! Mantrat idag är: - Du skall icke dräpa (men ibland så känns det som det är nödvändigt)